Eva Hult
Vem är du?
Jag heter Eva Hult och har levt i Stockholms innerstad och förorter i hela mitt liv. Sedan många år tillbaka bor jag i Gröndal.
Vad gör du yrkesmässigt?
Jag arbetar på Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer där jag varit anställd under ännu längre tid än vad jag bott i Gröndal! Jag har ett mycket omväxlande och intressant jobb. Jag arbetar med våra arkivsamlingar där ritningar på fritidsbåtar och ångbåtar utgör en betydande del. Sjöhistoriska museet har sedan sin tillkomst på 1930-talet ägnat mycket tid och pengar åt att samla in, ordna upp, registrera och bevara ritningar. De senaste åren har vi haft ett lyckosamt samarbete med Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar som skannat våra fritidsbåtsritningar. Annars är det ett problem med var stora format ska skannas någonstans. På museet har vi alltså under årens lopp registrerat ritningarna och föreningen skannade dem och kopplade bilderna till respektive registrerade poster. Vår samlingsdatabas gemensam för flera museer (och gjord framförallt för föremål och fotografier) heter Primus och presenteras i Digitalt museum https://digitaltmuseum.se/
Insamling ligger mig varmt om hjärtat. Museer får alltid gåvor men enda sättet att förnya samlingarna med samtidsdokumentation och nya perspektiv är oftast aktiv insamling. Den senaste insamlingen som jag initierat och arbetat med är att jag intervjuat personal inom Kustbevakningen och Sjöräddningssällskapet om deras insatser för migranter på Medelhavet. Intervjuerna bevaras digitalt som ljud och text och även utskrivna på papper. Jag har ofta deltagit i utställningsarbete. Ibland som arkivarie men även i andra funktioner. En utställning jag är stolt över är den tatueringsutställning som vi gjorde 2012 och som byggde på arkivets samlingar av tatueringsförlagor, foton och annat som jämfördes med tatuering i dag. Jag gjorde flera intervjuer. Det är så jag tycker att utställningar ofta blir bäst; äldre samlingar analyseras och sätts i relation till ny insamling.
Jag arbetar också som myndighetsarkivarie. Det är en uppgift som tar allt mer av min tid eftersom det är mycket som krävs där numera. Vi har i sommar infört dokument- och ärendehanteringssystemet Platina och migrerat över vårt diarium dit. Jag arbetar med strategin för elektroniskt bevarande, är med i en grupp rörande dataskyddsförordningen med mera med mera. Regeringen har nyligen gett Statens maritima museer i uppdrag att förbereda ett inordnande av Sveriges järnvägsmuseum samt de transporthistoriska samlingarna i SMM. De sorterar nu under Trafikverket. Det här kommer givetvis också att innebära arbete för mig och min arkivariekollega som börjar arbeta i september.
Hur kom det sig att du påbörjade den banan?
Mina stora intressen sedan tidiga tonår har varit historia, framförallt med etnologiskt fokus, och konst. Därför läste jag sådana ämnen, hade tillfälliga jobb på många museer, läste arkivkunskap, arbetade som museipedagog, museilektor och som arkivarie. I början av min arkivariebana arbetade jag på flera andra myndigheter (och på Riksarkivet) och var då tjänstledig från museet. Det är nyttigt att också ha de erfarenheterna. På museet har jag haft förmånen att gå flera kompetensutvecklande kurser och utbildningar.
Vad gör du privat?
Jag har alltid läst mycket. Jag går ofta på utställningar och museer. Jag är fortfarande intensivt intresserad av konceptet ”museum” och följer med i debatten också internationellt. Jag har varit aktiv inom ICOMs (ICOM = International Council of Museums) grupp COMCOL och deltagit i resor över hela världen där museer och särskilt samtidsdokumentation på museer diskuteras.
Jag går på teater, bio och dans. Jag tycker om att vara ute, att resa och inte minst att träffa mitt lilla barnbarn som nyss fyllt två år.
Hur kom du i kontakt med FAI?
Det var genom den stora höstkonferensen som jag varit på flera gånger och som jag alltid tycker är givande. Det var nog så att jag blev medlem i samband med det. Så blev jag i år tillfrågad om jag ville bli en av redaktörerna för tidningen ARKIV. Eftersom jag alltid skrivit en hel del artiklar, utställningstexter och annat så tänkte jag att det vore roligt att försöka vara med i det här sammanhanget. Som för så många av oss handlar det mest om att få tiden att räcka till. Jag är sedan flera år ordförande i föreningen Genus i museer och i föreningen MABBAS, föreningen för museernas arkiv-, biblioteks-, och bildarkivanställda.
